måndag 16 januari 2017

Första vinteräventyret

Vi fegade ur under Trettonhelgen. Vi ville gärna rulla iväg med Knausen på ett vinteräventyr, men så sjönk termometern och visade på tjugofem minusgrader och det verkade inte schysst mot husbilen. Eller bäst att säga som det är, vi kände oss inte riktigt redo för att testa våra amatörkunskaper gällande husbilar under sådana förutsättningar. Så vi stannade hemma och njöt desto mer av vårt ombonade hem, där värme, vatten, toaspolning och allt annat fungerade som vanligt. 

Givetvis räknade vi dagarna till nästa möjlighet och så blev det fredagen den trettonde... OK, spännande datum att ge sig ut på första vinterresan, men varken maken eller jag är lagda för att vara skrockfulla, så vi skyndade oss allt vi kunde efter att jag avslutat veckans jobb. Mörkret hade sänkt sig när vi kom iväg med packad husbil. Första stoppet blev vid Tönnebro Värdshus. Kaffe och semla smakade gott och det gick snabbt att slå på mysfaktorn i husbilen. 



En liten kort promenad med Mille, vår spanska vattenhund, innan vi drog vidare till Alfta. Ett uppdrag skulle utföras och det var att lämna material till en hätta som ska tillhöra en folkdräkt som jag håller på och syr upp hos dräktmakerskan Mona i Alfta. En Aspelandsdräkt från trakten i Småland där jag har vuxit upp. Efter avklarat ärende åkte vi till kyrkbacken i Alfta där vi hade blivit lovade ställplats för natten. På med det investerade vintertäcket över vindruta och sidodörrar. Det passade perfekt. Vi firade och fredagsmyste med räkmacka och öl. Det är en otroligt skön avkoppling i en husbil. Vid midnatt tog vi en läcker och väldigt kylig månskenspromenad. 





Efter frukost och morgonpromenad fick vi fikabesök av en mycket god vän och kollega, komminister Björn Wiksten, som skulle ha ett dop i Alfta kyrka på förmiddagen. Inte illa att få hembesök av prällen i husbilen.



Vid en vacker rastplats vid namn Grundaspen var det dags för lunch och premiäranvändning av den fantastiska manicken Omniaugnen. Det blev falukorv och potatis. En otroligt smidig och snabb matlagning och med den tillhörande silikonformen blev det lättdiskat också. Jag kommer nog att tipsa om lite recept à la Kajsa Wargs princip: "Man tager om man så haver" i något eller några blogginlägg framöver. Lätt som en plätt och helt klart den bästa investering vi gjort på länge, frånsett husbilen förstås! 





Onödigt gott! Men OK då! Vi offrade oss på alltihop! 

Det var riktigt vinterväglag mellan Edsbyn och Rättvik, så vi tog det verkligen varligt. Det håller ju även dieselkostnaderna nere och det är en tjusning i att inte ha någon brådska. Vid 18-tiden var vi framme vid målet för dagen: Grangärde i Dalarna. Där har maken sin storebror med familj. Eller de har sin stuga där och vi hade kollat om de skulle tillbringa helgen där och om vi kunde få "ställplats med el". Väl framme visade det sig att grindstolparna stod för tätt, men det löste sig genom att det fanns en snäll granne som erbjöd sig att hjälpa till. Inte med motorsåg...utan med ställplats och eltillförsel. Suveränt. På med vintertäcket igen och in med elkontakten i husbilsväggen och i grannens vägg. Därefter följde en trevlig kväll med vin och kantarellsmörgåsar och chokladkladdkaka till kaffet. Husbilslivet och släkten levererar! Innan läggdags blev det en kylig, men mycket vackert månupplyst skogspromenad. 





Söndag morgon. Vi vaknar i en varm och skön husbil. Den blev faktiskt för varm mitt i natten då vi körde både på el och gasol. Maken var uppe och fixade en skön sovtemperatur. Ute är det sjutton minusgrader när vi klarar av morgonpromenaden. På förmiddagen får vi besök av Ingo, Karin och Adina som går husbilssyn och fikar hos oss innan det är dags för avfärd. Tack för denna gång. Vi kommer gärna tillbaka. Spännande att se om grindstolparna har fått ryka då... Det tror jag faktiskt om jag känner släkten rätt! 





Vi stannar för lunch och invägning av hela ekipaget vid rastplatsen Hosjö öster om Falun. Vi klarar totalvikten med god marginal och firar detta med lax och potatis i Omniaugnen. Godare söndagsmat var det längesedan vi avnjöt. Det är förunderligt hur gott det smakar med mat på husbilsäventyren. 





Allting har ett slut. En helg har det definitivt när det är en arbetsvecka som väntar. Glädjepåfyllda och skönt trötta anlände vi hemmet efter mörkrets inbrott. Vi packade snabbt ur mat, kläder och annat smått och gott, innan vi körde iväg till vårt fantastiska husbilsgarage. Det är SM-vecka i Söderhamn snart. Är det möjligtvis några husbilsfantaster som ska dit? Vi är sugna. Det får inte dröja alltför länge. Jag är sugen på att göra köttfärslimpa i Omniaugnen och så vill jag baka en sockerkaka med citroncest till kaffet. Tack för 49 roliga mil i 3 landskap på 2 dygn. 



Knausen, du har min kärlek! 







måndag 2 januari 2017

Gott nytt husbilsår!

Första blogginlägget för 2017 på denna relativt nystartade Knausigt-blogg. På nyårsafton frågade dottern vad som varit höjdpunkterna under 2016. En av höjdpunkterna i svaret var förstås inköpet av husbilen. Alla pusselbitar föll på plats och alla omständigheter runt omkring gjorde det till mer än en signatur på ett kontrakt. Många tankar, praktiska göromål och förväntansfulla planer på framtiden har sedan köpet handlat om just husbilen. Det har under de gångna månaderna stått klart att det är en livsstil att vara husbilsägare och jag tror att stilen kommer att passa mig och maken ypperligt. 

Idag slog vi till och köpte en Lotusgrill. Vi kom fram till att det är en kolgrill vi vill ha med oss och tyckte att den här verkar praktiskt och smidig. Damen i butiken bjöd på en säck rökfria kolbitar och på en flaska tändgel. Det är kul när personalen är på säljhumör. Sådant glömmer inte en smålänning! För varje dag som går nu, så är det en dag närmare avfärd och det är sådana tankar som får oss husbilsägare att överleva vardagen med arbete och hemmafix. 

Jag önskar allt gott för 2017. Kör försiktigt på vägarna och njut av frihet och rörelsemöjligheterna. 




Igår kom det lite snö i Gävle-området. Granen ute i trädgården blev lite julkortspassande. Fast nu vill vi ju ha in tulpaner på köksbordet och så småningom ha strandpartyn med kolgrillat. 

http://www.lotusgrill.se/om-lotusgrill/



torsdag 29 december 2016

I tomtens säck


Jag hoppas att julen var god och glad och att inte alla förberedelser och julstöket tog knäcken på dig. Knäcken ska helst komma i en seg och kolasmakande form. Vårt hushåll invaderades av barn och barnbarn till julhelgen och utöver denna glädje, så bjöd uppesittarkvällen på just knäck och andra godsaker tillverkade av dotter och sonens flickvän. Tack Malin och Josefine! När ni finns behövs inga kostsamma besök hos Kahls eller Gefle Choclaterie. 

Däremot har vi avverkat några sköna, men korta besök hos husbilen före, under och efter jul. Senast igår, då vi lade dit en nyinköpt silikonform till Omniaugnen och lättviktiga bestick i bestickslådan. I ett av skåpen står Stig Lindbergs servis i melamin. Den heter Blues och kommer bli jättefin att duka med på kommande husbilsfärder. Lite jul är det också i husbilen, trots att julen har firats hemmavid, utan att vara på hjul. Men längtan ut har funnits där och förhoppningsvis blir det en eller ett par utfärder innan Tjugonde Knut då julen kastas ut.



Det kom en spännande säck från Finland strax före jul. 
Den innehöll ett specialmåttbeställt vintertäcke MASA från M. Huhtalo AB.
Perfekt passform och gediget sytt. Mycket lätt att sätta dit och ta av. 
Det största plustecknet kommer för den lätta vikten. 






tisdag 13 december 2016

Himmelskt

Jag sticker inte under stol med att husbilsköpet har betytt mycket glädje och framåtanda för mig och maken. Det är en sådan tacksamhet över att drömmen och sökandet äntligen har blivit påtaglig och definitivt möjligt för avfärd. Fast jag frågar mig om det har genomsyrat livet alltför mycket när jag tycker att himlen just idag ser knausig ut? Vad säger du med hb. Är allt som det ska? Glädjerik Luciadag till er alla ute på vägarna. 




måndag 12 december 2016

Min plats på jorden

Du kan ta smålänningen ur Småland, men aldrig Småland ur smålänningen. Väl valda ord som Åbro Bryggeri i Vimmerby haft som slogan på sina ölburkar. Orden gäller inte bara för småländskt öl. Det gäller även för mig. Vart jag än far i världen och var jag än slår ner bopålarna, så förblir Småland "hemma". Det sitter så djupt rotat och landskapet väger så tungt inom mig, så det kan liknas vid de tusentals rötter av ekar och enar och de mäktiga stenmurarna. Det skvalpar lycka inombords som när vattnet i Virserumssjön slår mot stränder och klippblock. 

I slutet av oktober blev det en relativ oplanerad resa söderöver. Vi gav oss iväg sent en torsdagskväll efter avslutat jobb och inpackning och påfyllning. Vi skulle ta resten av dagen som den kom. Det blev kaffestopp i Sala och matstopp i Söderköping. Före maten var vi inställda på att Söderköping också skulle bli sovplats, eftersom klockan visade att det var dags att göra kväll. Men något hände efter maten. Vi fick uppleva känslan av de möjligheter husbilslivet ger. Inget hotellrum inbokat...ta din säng och åk! Tanken på att få vakna upp vid Virserumssjön morgonen därpå växte sig starkare och starkare och runt midnatt anlände vi till denna lilla metropol där jag växt upp: Virserum. 

Det blev en nattlig promenad med Millie i blåst och småregn ute i mörkret i Semesterbyn. Vi var utrustade med både reflexvästar och ficklampa, så det var inga problem. Så gott att få tända lite ljus och sitta uppkurad i förarstol och soffa och bara lyssna till vinden utanför. Småprata, lösa lite korsord, småsmutta och känna bubblet inombords: Det här är livet och det pågår som bäst just nu. Vill vi att livet ska leverera, då är Virserum ett säkert kort. 







Tidig morgon vid Virserumssjön



Millie på toppen av Dackestupet


Gubben i Semesterbyn

                                                                                     
 Knausen på "ställplatsen" 




Japp, Gud slösade med skönhet den dagen då han skapade Länsmansängen i Virserum.
En stund här sparar in mycket pengar hos terapeuter och på retreater. 


tisdag 29 november 2016

En rullande konstutställning

Vi har inte hunnit vara ute på så många äventyr ännu, men de få gånger det har blivit av, så slår motviljan att sätta punkt för resan till några mil före hemmet. Det är ungefär samma syndrom som inträffar när små barn inte vill gå och lägga sig och kommer på den ena efter den andra ursäkten för att sega ut och skjuta fram själva deadline. Det ska drickas vatten för att törsten är olidlig, det ska kissas för till och med ett toabesök är bättre än tanken på att somna, det ska letas efter ett gosedjur ute i vardagsrummet. Vid första resan gick tiden alldeles för fort. Det kändes som vi inte ens hade börjat förrän det var dags att åka hem. Så vad göra? Ringa in lite gäster var en bra och trevlig idé. Makens föräldrar, tillika mina svärföräldrar, borgar alltid för trevligt sällskap och bor nära det mycket vackra Högbo Bruk, där maken och jag gifte oss för trettio år sedan. Spännande att få visa dem pärlan och bjuda på kaffe och tilltugg. Det blev en skön stund och gav oss ytterligare några timmar i vårt hus på hjul. Kul att svärmor letat i barnbarnens teckningar och hittat det konstnärliga alstret som vår son ritat när han var liten. En bild på svärföräldrarnas husbil. Vilken gåva! Finare tavla kan jag inte tänka mig. 



Lisbeth och Ronny, våra första fikagäster


Husbilskonst när den är som bäst

måndag 21 november 2016

Rese-eko

När det var dags för premiärtur för oss med vår egen husbil, så hade jag inte startat igång den här bloggen. Så jag bloggar ikapp. Jag har nog aldrig sett två så effektiva människor på en och samma gång tidigare eller jo, det har jag faktiskt. Jag tar om det, jag har nog aldrig sett oss så effektiva på en och samma gång, som när vi skulle packa in i husbilen inför första avfärd. Det skulle ske mellan avslutat fredagsjobb och restaurangmiddag med sonen och hans flickvän före Orupkonsert på Gavlerinken. Det fanns inte mycket tid att spela på. Vi gjorde snabba rusher mellan huset och husbilen, som stod uppkörd på garageuppfarten. Jag fick en sådan där känsla av depåstopp i Formel 1-tävlingar. In, fixa, klartecken, kör. Det blev en fantastisk kväll i ungdomarnas sällskap och Orup gav valuta för biljettpengarna, men hela kroppen skrek: Låt oss rulla ut på äventyr! 

En lördag-söndag i mitten på oktober var det dags för premiärtur med första övernattningen. Vi körde kringelikrokar på småvägar i Gästrikland och i Dalarna. Vi stannade när vi var hungriga. Vi stannade när vi var fikasugna. Vi stannade när vi var promenadsugna. Vi stannade för att kolla om en säkring hade något att göra med kylskåpsstrulet. Ja, lite smolk i bägaren får vi husbilsägare nog alltid räkna med. Det är en bildel och en bodel och många små detaljer som ska fungera tillsammans och var för sig. Det blev summa summarium en helt underbar premiärhelg. Skratt, frihet, delvis härligt väder, nyhetens behag, lyckoruset av att äntligen har drömmen om en egen husbil besannats. 

Vi gjorde stopp för natten vid sjön Runn i Falun. Det var mörkt när vi parkerade, så vi gav oss 5 sjöutsikter av 5 möjliga när vi vaknade och drog upp mörkläggningsgardinerna. Nybörjartur när det gäller fricamping får det nog betraktas som. Härligt att det gick så bra att sova och att Millie, vår spanska vattenhund, också tog det nattliga husbilsäventyret med ro. Jag vet inte hur många gånger vi under helgen sa hur rätt det känns att ha husbil. Eller vad fin den är vår husbil. Eller vad skönt att vi äntligen har slagit till och köpt husbil. Det kan säkert finnas någon mer stolt husbilsägare i vårt land, men var beredd på god konkurrens av oss. Tack för känslan av äkta lycka och tacksamhet. Ja, jag vet. Det är en världslig, materiell sak det här med att ha husbil. Men det är något mer än så. Du som har husbil förstår säkert vad jag menar. 


Svärdsjö kyrka 


God morgon vid sjön Runn 


Torsång, som kanske har Sveriges finaste kyrkogårdstoalett


Kortvarianten av fotostopp


Höst i Stjärnsund